Linda Therese

Tack till världens bästa syster för hjälpen vi fick idag med att passa vår lilla buse! Jag har varit alldeles för trött och omotiverad för att orka blogga, men idag sken solen och mitt humör steg upp på topp. Jag blev hämtad av min andra hälft efter jobbet och vi åkte direkt ut till skutberget och gick i spåret på isen. Vi satte oss på en bänk uppe på en av klipporna och myste rejält i solen. Atlas var helnöjd när han fick springa runt och nosa själv. Tyvärr har hans öron börjat spricka nu, precis så som Karins Danso hade i höstas. När han skakar sig så får han blod på huvudet. Nu är det sårskorpor på örsnibbarna men jag tycker att det är så svårt att veta vad man ska göra åt detta, vill inte att det ska bli infekterat. Jag ska börja med att tejpa örsnibbarna så att inte sårskorporna slås av när han skakar sig.

Därför spricker öronen på en del hundar:
Öronkanter som lätt blir såriga, blöder och är svårläkta är ett relativt vanligt problem hos hundraser som har tunna hängande öronlappar. Huden i öronlappens yttersta kanter är ofta torr och narig. Varför är det så?

Det kan finnas flera orsaker. En av orsakerna är att blodkärlen i örats yttre kanter som är för tunna och där av blir blodförsörjningen till yttersta öronkanterna inte tillräcklig. Till följd av detta blir öronkanten väldigt känslig och kan lätt spricka sönder eller slås lätt sönder av yttre påverkan. Det är mycket svårt att få detta att läka bland annat på grund av att öronen aldrig riktigt får läka ifred, eftersom hunden ruskar på huvudet av irritation. Örat hålls inte stilla länge nog för en läkning.

Snart ska jag laga chili concarne och slå in presenter för idag fyller nämligen vår fina vän Gustav 25 år och ikväll är det öppet hus hos dom och vi ska dit och uppvakta. Men först blir det några promenader med Atlas och lite fixande hemma.