Linda Therese

Vid fyratiden skulle jag ut på en promenad med Atlas. Jag kom inte långt förrens det flaxade till ur en syrenbuske och ut studsar en sjukt stor fågel. Ni som känner mig sitter säkert med ett stort leende på läpparna nu, ni vet ju vilken fruktansvärd fågelfobi jag har! Jag skrek rakt ut och fick rysningar i hela kroppen. Jag sprang hem totalt panikslagen och fick med mig Andreas ut den va ju skadad, ena vingen va bruten så den kunde inte flyga stackarn. Kände att vi va tvungna att hjälpa den på något sätt. Andreas ringde kommunjägaren som kom vid femtiden då hade vi tappat bort fågeln som skuttat iväg bland husen. Nu på kvällen ringer jägaren och berättar att han skjutit fågeln vid skolan där den tydligen kraschat i ett fönster. Jägaren frågade om vi ville ha den och stoppa upp den? No way! fy så äckligt.. Må den vila i frid


fatta vad äckligt att möta den utflaxande ur en buske, skit nära att den hoppa på mig!

Efter fågeljackten åkte vi till mysiga mami som bjöd på varma mackor med kantarellstuvning. Hur gott som helst. Albin va i sitt esse. Vi hoppade studsmatta dansade och letade efter pappalångben (hästflugor) hur mysigt som helst. Albin håller verkligen låda nu, han pratar jättelånga meningar och han uttrycker sig så gulligt. Nu blir det bingen för i morgon börjar jag redan klockan 6 Nattipuss


Atlas tittar skeptiskt på lillebror haha ser rätt kul ut


Dom här godingarna är det bästa jag vet!